Våldet mot servicearbetarna

På kort tid har våld riktats mot representanter för servicearbetare inom hotellbranschen. En syndikalistisk fackrepresentant och ett ombud för Hotell- och restaurangfacket har blivit fysiskt attackerade (se till exempel Arbetaren nr 30 2012). Hotellbranscen är en emblatisk del av Servicesamhället, och en av de sektorer där det blir tydligt att Servicesamhället är ett hierarkiskt samhälle. Det finns ett överflöd av etnografiska studier som exponerar hotell- och restaurangvärldens symboliska och fysisa våldsutövning, och hur i första hand unga kvinnor tvingas underkasta sig närapå slavliknande förhållanden. Ett exempel är Eileen Otis bok Markets and Bodies: Women, Service Work, and the Making of Inequality in China från 2011. Nu är situationen i det här fallet väldigt tillspetsad i dagens Kina, men studien visar ändå på tendenser och mekanismer som är generiska för dessa gästfrihetsyrkesgrupper. Vi ska komma ihåg att "service" kommer från latinets "servus", slav. Servicesamhället är inte ett slavsamhälle, men dess baksidor uppvisar sammanhang och situationer som ändå gör det befogat att göra denna etymologiska koppling. Man skulle kunna säga som så att ett samhälle kanske bättre karaktäriseras av dess ytterligheter än någon typ av genomsnittsläge? Vad kännetecknar ett samhälle bäst, hur dess "medelklass" har det, eller hur "hemlösa" respektive "superrika" har det? I det framväxande Servicesamhället kan jag åtminstone se en ökad stratifiering, ökade klyftor (inte bara inkomstklyftor utan ökade klyftor när det gäller synen på människors värde utifrån dess yrken eller brist på yrkesutövning). Attacker mot fackliga representanter blir ganska lite kommenterat, kanske för att de representerar en serviceklass som helst ska verka utan att synas, likt den tysta butlern, hembiträdet eller den svartjobbande fönsterputsaren?